Mölndalsån

Mölndalsån, och särskilt dess fall, har varit den enskilt viktigaste faktorn för uppkomsten av samhället Mölndal. Kvarnarna vid fallen ligger dessutom bakom namnet Mölndal, kvarndalen, möllans eller möllornas dal. Och redan på medeltiden började man att använda de här vattenfallen, kanske så tidigt som från 1100-talet. Kraften i fallen användes först till att driva mjölkvarnar, senare tillkom sågar, oljeslagerier, bomullsspinnerier och handpappersbruk. 
Även om ån inte längre är den livsnerv för samhället som den en gång var, ger den ännu Mölndal mycket av dess karaktär och har mycket att bjuda på.

Mölndalsfallen delades in i kvarnfall. Det fanns 16 stycken kvarnfall på vardera sida av strömmen, alltså totalt 32 stycken. De fick alla ett nummer. Den sista vattendrivna kvarnen (Larses i kvarna, kvarnfallet 25) var igång till 1942. Papyrus utnyttjade vattenkraft till 1988.
Ån har vidare använts som flottled, som farled för båttrafik (mellan Mölndal och Göteborg) och som vattentäkt.

Både i Mölnlycke och i Mölndals kvarnby tog man tull av flottarna, som måste avstå ett antal stockar för att få komma fram. Så kom man då till Grevedämmet. Nedströms fanns Mölndalsfallen med kvarnar och fabriker. Här kunde man inte flotta vidare. Det var ofta tal om att anlägga en flottningsränna nedför fallen, men det blev aldrig av. Vid Grevedämmet drogs flottarna upp på land och togs isär. Stockarna släpades eller kördes nedför Stockeliden, Kråkan eller Stockevägen och vidare Kvarnbygatan ned till Mölndalsbro. Härifrån flottade man vidare in till Göteborg.  Det förekom också att man lastade trävarorna på pråmar.

Uppgifterna från 1600-talets senare hälft visar att båttrafiken in till Göteborg var livlig och ”att båtarna oftast voro lastade med ved, blockar, bjälkar och andra trävaror från Mölndalsåns skogsområden”. År 1735 bildades ett bolag som hade till uppgift att i pråmar forsla göteborgarnas spannmål till Mölndals kvarnby för malning. Från Mölndal forslades mjöl till Göteborg.

Även passagerartrafiken har gamla anor och fortgick länge. År 1670 bildades i Göteborg ett Roddargille, som skulle ro både varor och folk mot betalning. Det kostade 6 öre silvermynt att bli rodd till Mölndal.
Under 1800-talets senare hälft gick ångslupar i trafik mellan Mölndal och Göteborg. Båtarna var låga och fällde skorstenspipan när de skulle passera under låga broar. Passagerartrafiken skall ha fortgått fram till 1907, det år då spårvägen till Mölndal invigdes. 
Visste ni att det fanns en kvarn inne i Göteborg som drevs av Mölndalsåns vatten?

.

Mölndalsåns vattensystem är över 40 km långt och ån rinner igenom flera stora sjöar och genom flera kommuner på sin väg mot Göteborg och Västerhavet.

Mölndalsåns vattensystem är drygt 40 km långt och källan hittar vi någonstans uppe i Hindås-skogarna. Ån har cirka 150 meters fallhöjd, varav nära 48 meter i fallen i Kvarnbyn. Fallen är till och med högre än de i Trollhättan, men givetvis med en betydligt mindre vattenmängd. Ån är fiskeribiologiskt intressant med omkring 14 olika fiskarter. Bland annat öring.

Men hur uppstod då Mölndalsån?
Stensjöbacke är en stor sandås, som för mycket länge sedan fortsatte ända fram till Glasberget. Stensjön hade då inte något utlopp åt Mölndal till och vattnet i sjön har alltså då stått mycket högre.
Stensjöns vatten har dock brutit igenom sandåsen och därmed var Mölndals ström med både vattenfall och lugnt flytande å född. Sandåsen består huvudsakligen av sand och grus, men även mycket sten ingår. Vattnet spolade bort sanden och gruset, men stenarna var för tunga för att bortspolas. De blev kvar och därigenom kom åns utlopp att stensättas på naturens eget sätt.

Ett omfattande sjösystem har sitt utflöde genom Mölndalsån. Vi har först och främst de sjöar som utgör delar av ån. Man kan se ån som ett snöre med uppträdda pärlor. Dessa sjöar är, uppifrån och ned: Östra Nedsjön, Västra Nedsjön, Gröen (Landvettersjön), Massetjärn, Rådasjön och Stensjön. Många andra sjöar vid sidan om har också sitt utflöde i ån eller i de ovan uppräknade sjöarna. 
Östra och Västra Nedsjöarna räknas som Mölndalsåns källsjöar.

Ån rinner också genom flera samhällen, som tex Hindås, Härryda och Landvetter på sin väg till Mölndal och via Göteborg och Fattighusån ända ut i Göta Älv.
I den nya staden Göteborg fanns det ett starkt önskemål bland borgerskapet om en kanal mellan Mölndalsån och stora hamnen (hamnkanalen). Rikskanslern Axel Oxenstierna intresserade sig för planerna 1639. Kanalen anlades 1640 – 1641, huvudsakligen av stadssoldater och kronans knektar. Kanalen kom att kallas Mölndals kanal, men efter Fattighusets tillkomst 1726 kom namnet Fattighusån. Men då det inte rör sig om någon å och då Fattighuset sedan länge är borta borde kanske namnet Mölndalskanalen åter komma till heders.

Kanalen var invallad så att den kom att ligga högre än omgivande mark. Därför var det önskvärt med en sluss inne i staden. En sluss och en kvarn byggdes 1646 – 1649. Tack vare slussen fanns en höjdskillnad mellan Mölndalskanalens vattenstånd och vattenståndet i hamnkanalen. Denna höjdskillnad var tillräcklig för att en mjölkvarn härinne i staden, vid nuvarande Drottningtorget, skulle kunna drivas med Mölndalsåns vatten. (Källa: Mölndals Hembygdsförenings årsskrift 2005)



Kvarnen och slussen vid (nuvarande) Hotellplatsen i Göteborg. Kvarn och sluss revs 1873. Foto från Göteborgs stadsmuseum.
Följ med vattenkontrollanten från Mölndals kvarnby, Per Palmér när han söker efter källan till Mölndalsån uppe i Hindåsskogarna och bla berättar om vad en vattenkontrollant har för sig idag. Det är ju en syssla med mycket gamla anor…

Kvarnen och slussen revs 1873 och en ny sluss anlades då på annan plats lite längre västerut. Denna sluss finns kvar än idag. Den som ligger mittemot Trädgårdsföreningen. Men några vattendrivna kvarnar finns inte längre i Göteborg…
Foto: Dan Kristensson
Karta från Mölndals Kvarnby